Bacillskräck? Ja tack.

.

Med åren får jag nog mer och mer bacillskräck. I teorin låter det mysigt med hotellfrukost, buffe´, brunch och julbord men hur är det i verkligheten? Hur beter sig folk när man ska dela på maten egentligen?
.
Först barn. De som har sina söta små telningar med sig i dessa kräksjuke-och-influensa-tider låter barnen ta själva från det som står uppdukat. "Vad vill du ha?" frågar de till sin treåring som just nyst över halva bordet med uppdukade saker som vi andra snart ska stoppa i munnen. "Du kan ta själv" och så tar barnet, med sin lilla söta, men dock så kladdiga näve (som barnet nyss torkade sitt snor med), men ångrar sig snabbt som barn gör och lägger tillbaka bullen som den just hållt i. Eller det lilla barnet som faktiskt nyss stått och petat i sin näsa (varför märker ALDRIG föräldrar det?) för den är ju BARA lite förkyld (citat från många föräldrar)och använder sina små fingrar (ni vet ju var de var nyss) för att pilla lite på snittarna. De små söta barnen som ju kan springa runt vid maten och ta själva från kakfatet så att föräldrarna kan få lugn och ro en stund är ju så gulliga trots att de hostar rakt ut bland pålägg och pannkakorna. Vi ska inte tala om de små söta som provar lite av varje och efter några tuggor upptäcker att de inte alls gillar smaken eller konsistensen och helt sonika spottar ut det äckliga där de just då befinner sig...ja...bland faten alltså. Var är föräldrarna nu? Å ve den av oss andra som tittar med förskräckelse på barnet och dess baciller, som genom droppsmitta och luftburen smitta nu har förökat sig med ljusets hastighet. Barnhatare (!) tycker barnets förnärmade mor.
.
Sen de vuxna. Här fungerar det inte ett dugg bättre. Vad är det som får en vuxen människa att lägga hela sin handflata (för att hålla emot) PÅ den stora runda cheddarosten när personen ska skära en skiva med osthyvel? Vem vill ha den skivan som personen nyss haft i sin hand? Var har den handen varit? Nyss sågs personen klia sig i huvudet! Hur många hårar och hostar inte rakt ut bland maten medan de tar för sig av godsakerna. Hur många använder inte sina fingrar på denna mat som vi andra också ska äta av. Vill vi äta deras vad-de-nu-har-på-fingrarna?
.
Varför kan vi inte vara hänsynsfulla och hyfsade? Varför kan vi inte tänka lite mer på livsmedelshygien och smittor? Vara lite mer artiga mot varandra när vi ska samsas om maten?
Dessa folk tillhör ju inte familjen men många tar för givet att jag och andra ändå vill äta deras "fingeravskrap och hostmicrodroppar".  Äckligt är vad det är.
.
På dessa ställen får man inte ha hundar, visst kan jag förstå det, men det är ju inte hundarna som smittar oss i vanliga fall utan det är ju människor som smittar människor med tex influensa, kräksjuka, mask i magen, löss, förkylning och lite annat. Ändå beter vi oss på en buffe´som om vi är en enda stor familj och inga sjukdomar finns. Sen svär vi två dagar efter buffen´för att vi får inkomstbortfall för att vi ligger i kräksjukan några dagar. På dessa ställen skulle man inte få ha folk som inte kan ge sjutton i att fingra på annans mat och som inte kan hosta i armvecket. Hur svårt kan det vara?   

I teorin skulle jag väldigt gärna vilja gå på liknande tillställningar oftare men i praktiken blir jag alltid lika besviken på hur folk beter sig.
.
Dehär blev långt.
.